JOHANNA

Jaha, da var annu en helt fantastisk resa slut. Forra resan larde jag mig ata advokado och tomat. Denna gangen blev det ananas - tank vad lite resande kan gora ;) Haha.

Precis som vantat var det en helt grymt bra resa. Och precis som vantat kommer jag sakna det. Eller jag saknar det redan, for utan Rebecka ar det bara inte samma sak.. Inga moderna danser pa kvallskvisten, inget gapskratt mitt i natten och ingen att javlas med nar man har trakigt. Ingen att prata konstiga dialekter med eller bara helt plotsligt brista ut i skratt for man kommer pa nagot roligt. MEN, under tiden ensam har jag lart galet mycket om mig sjalv. nastan laskigt att man gatt runt med sig sjalv i 21,5 ar och inte vetat allt det har..

Och som vanligt ar det massa manniskor man sent kommer glomma, som gjort ett avtryck i hjartat och det kommer ta lang tid innan dom avtrycken forsvinner, om alls.

Steph, en mer livsglad manniska far man leta efter. Den bruden har galet bra humor och vi skrattade oss igenom dagarna med henne. Hon fick mig att inse att man inte behover nagon annan att gora en lycklig, man klarar det pa egen hand bara man kampar lite.

Billie, den skonaste irlandaren i varlden som vi traffade i Sydney. Han tog dagen som den kom och tyckte hjarnans kamera ar tusen ganger battre an den vanliga.

Goz, killen som insag tidigt att man maste kampa for att fa det man vill. Vid 21 ars alder har han sitt egna foretag, eget hus, egen hund och bil. Han har ett foretag som lanseras over Australien och Asien. Han har kampat for att komma dit och han har lyckats med bravur. Att hans leende garna smittar av sig och att han ar charmig som fa ar ju bara en bonus!

Lachy, Safetylocker kommer ALLTID ha en speciell plats i hjartat - vad som an hander!

Nathan, honom kommer jag mest minnas for han fick mig att inse att det handlar om dig sjalv, inte vad alla runtomkring forvantar sig av dig.

Jared, hur kommer man nagonsin kunna glomma den har killen? :) Han har ett hjarta som ar alldeles for stort for den har varlden. Han vill ALLA gott och har svart for varldens orattvisor men trots att han gar och grubblar over sant sa ar skrattet aldrig langt borta och ja, dagarna med honom gick alldeles for fort!

Mark, bara jag tanker pa den har snubben borjar jag ju skratta. Han sjunger till Adele med en hemsk sangrost och ar inte radd for nagot alls. Han ar galen and that's it.


Sen har vi ju traffat sa sjukt manga fler men det ar dom har som gjort mest intryck och dom som jag kommer minnas langst :)

Resans skonaste citat:

"Real men rides women!!"
- Madi (Lachys lillasyster) skriker ut det har nar vi kor forbi ett gang cyklister.

"I made Asia my bitch"
- Goz om tiden han bodde i Asien.

"Missar man en sparvagn kommer det alltid en ny"
- en riktigt skon goteborgare om att missa chanser med karleken.

"OUH!!"
- detta far man endast saga om man ar medlem i tyskarnas OUH klubb, som jag ar..

"For how long can we stay in the country?"
"You can stay til Saturday but if you want to stay longer it's your freedom! Its your freedom.."
- visumkillen pa gransen till Kambodja.

Resans i sarklass skonaste sms fran Rebeckas australienska mobil mitt i natten nagonstans pa Wake Up:

"Vafan, Pete forstor planen!!"

Ja, det har varit en fantastisk tid och man har lart sig sa mycket nytt. Fatt sa manga nya intryck och nya synsatt pa saker och ting. Vi har dansat bort manga kvallar och skrattat bort desto fler. Vi har traffat BAM BAM BAM kinesen och killen som snackade om skjutvapen och om att hoppa undan i en australiensk supermarket.

Bexy, annu en gang: TACK for en helt gaaalet bra resa! Resa med dig kommer alltid vara nummer ett pa min lista och snart hoppas jag vi sitter pa ett flyg nagonstans i varlden med vara ryggsackar igen. For du&jag tillsammans i ett frammande land (eller Australien funkar ocksa..) - det gar liksom inte med ord forklara hur bra det ar :). Jag alskar dig, av hela mitt hjarta och skulle gora allt for att du skulle vara har och avsluta det har med mig. Men en timme pa Skype racker for att det ska kannas som att du ar har. Snart ses vi igen <3

Sa mina vanner, mitt sista blogginlagg for den har gangen. En dag lar ni fa lasa har igen for en dag ar det en ny resa mot ett nytt land.
Men just nu gar min resa hemat och det stora aventyret som ocksa kallas hogskolan. Men forst ska jag njuta av julen tillsammans med varldens basta familj&slakt. Och nyar med varldens basta vanner.

Battre an sa blir det inte!
Puss / j.

I'll show you mine if you show me yours first
Let's compare scars, I'll tell you whose is worse
Let's unwrite these pages and replace them with our own words

We live on front porches and swing life away,
We get by just fine here on minimum wage
If love is a labor I'll slave till the end,
I won't cross these streets until you hold my hand

I've been here so long, I think that it's time to move
The winter's so cold, summer's over too soon
Let's pack our bags and settle down where palm trees grow

I've got some friends, some that I hardly know
But we've had some times, I wouldn't trade for the world
We chase these days down with talks of the places that we will go

Jaha, da var man framme vid sista staden den har resan.. Sjukt vad tiden gar fort anda!

Resan hit gick bra, hamnade bredvid en trevlig italienare som bor i Schweiz. Lite svart att sova saklart men nagon timmes somn hade jag nog fatt innan jag hor det numera valbekanta skriket:
- LAAAAAAST STOP! LAST STOP! BANGKOK! LAST STOP!
klockan kvart over fem pa morgonen.. gott var det.

Kom till mitt guesthouse men sjalvklart var inte rummet klart och sjalvklart skulle inte staderskan dyka upp an pa ett tag. Sa i halvt sovande tillstand gick jag runt lite. Bor precis vid Khao San road (som ar typ varldens kandaste backpackerstalle) sa det var en hel del walk of shame och en hel del fyllevandringar hemat man sag sadar pa morgonkvisten (sag en kille som sa hejda till ett gang tjejer, forsvann ett tag och kom tillbaka med nagra nya tjejer. bra flyt!)

Men det sjukaste var nog den delen av omradet som det inte var fyllefolk pa. Har gick folk runt med vandringskangor och sma ryggsackar och turistar. Vid klockan 6 pa morgonen.. sjukt. Allt sag sa konstigt ut och det var haftigt att se en partygata forvandlas till en marknadsgata sa fort ljuset kom.

Iaf, fick mitt rum och tankte sova en stund men kom pa att det var lika bra att ta tag i dagen. Skulle ta bussen till Thailands storsta marknad men nar jag sag den fullsatta lokalbussen sa fick jag san panik att jag struntade i den. Jag ar sa fruktansvart trott pa folk som inte forstar mig och inte kan ta mig dit jag vill sa jag tog en taxi istallet. 25kronor for 30min taxifard ar ju inte fy skam anda :)

Och den har marknaden.. har snackar vi stort. 8000stand fanns det. Man kunde fa tag pa allt. Ja, allt ifran receptbocker och klader till toastolar och massageolja. Riktigt haftigt. Och ett problem jag och Bexy haft nar vi varit pa olika marknader ar att vi alltid verkar komma tillbaka till samma stalle.
"Har har vi redan gatt.."
Men har kom man inte tillbaka, aven om man ville. Haha :). Och jag ville knappt pruta for priserna var sa sjukt laga anda..

Iaf, tog en taxi tillbaka (som korde svart, han ville inte satta pa taxametern..) och tog ett parti kort med mig sjalv innan det var dags att ge sig ut igen. Tog en runda pa Khao San men tankte utforska den gatan mer imorgon. Sa tog mig till ett ENORMT kopcentrum (kan dom inte bygga normalt stora byggnader har, vem hinner ga runt i den dar pyramiden?) Shoppade lite, at och gick pa bio. Mysig sondagskvall!

Nu ar det dags att sova iaf och det behover jag verkligen!
Imorgon ska jag kopa den sista julklappen, ga runt och njuta av att kunna ga i flip flops, short och linne. Och packa om hela min vaska (det har med ett extra bagage kanns nodvandigt nu men jag ska nog fa i det!). Sen are bara en natt kvar innan det ar dags att bege sig hemat :)

Puss / j.

Hej hopp!

Vilken dag, vilken dag! :)

Jada, an har jag inte forsvunnit, blivit uppaten eller nagot annat konstigt.

Nej, jag kan inte pasta att jag har nagon julkansla overhuvudtaget. Det kanns sa fel att se dom dar granarna nar man gar i shorts och flip flops. Och Lucia finns inte pa kartan pa den har sidan jorden. Det kanns lite tomt och konstigt att inte bli vackt av mamma och krypa upp i soffan med tanda ljus och frulle for att kolla pa tv-Lucian. Dom dar sma grejerna man gjort sa lange man minns - det ar dom man saknar..

Idag skulle jag akt in till Krabi Town for att strosa runt lite. Men efter en promenad pa stranden somnade jag och vaknade inte forran nagra timmar senare sa blev liksom inget av det. Men mami, oroa dig inte. Jag ar inte som pappa som far solsting sa fort han fastnar i solen 5 minuter for lange. Dricker vatten som jag aldrig gjort forr och sa lange jag svettas sa mycket som jag gor harnere ska jag njuta av sojasasen som dranker riset (ja, jag rakade googla pa det och laste att den hoga salthalten inte ar sa jakla nyttigt.. men shit vad vi atit ris med soja har dom senaste manaderna..)

Sa det var lite yrvaket jag tog mig upp till rummet innan jag tog pa mig loparskorna for annu en promenad. Hostan har blivit valdigt mycket battre dom senaste dagarna (kanske inte ens behover besoka sjukan) men vagar nog inte springa forran jag far dra pa mig understallet och gora det pa dom bekanta gatorna darhemma :). Vet ju att det ar ett Vasalopp som ska klaras av i mars ocksa. Sa bast att borja i tid..

Och ja, igar kandes ensamheten battre och idag kanns det annu battre. Strosar runt, ler at barn (ja, till och med jag kan. och jag laste igenom ett gammalt blogginlagg fran innan jag borjade pa Sandsjo dar det star klart och tydligt att en dag vill jag ha barn. hur tankte jag dar?), jag laser bocker och jag testar ny mat. Idag at jag en sjukt god pad thai (typ som glasnudlar med valfritt tillbehor, som alltid tar jag kyckling. vill inte ens tanka pa hur mycket kyckling jag atit dom senaste manaderna.) pa ett litet gatustand pa andra sidan gatan. Lyssnar en hel del pa Melissa Horns nya album via youtube ocksa, herregud vilken latskrivare hon ar!

Jag trivs igen.
och det kanns bra :)

Vi ses snart (om 1 vecka och 1 dag for att vara mer exakt.)
Puss / j.

Skyller inte ifrån mig
Men du märkte ingenting
Du behövde någon större
Och jag behövde något att längta till
För jag försvinner ibland
Och alla frågar vad jag tänker på
Men jag kan inte berätta
För man får inte tänka så

hej hej!

Yes, jag lever fortfarande. Lite gladare och lite battre sen igar.
Har hangt pa stranden storre delen av dagen efter att ha haft en av dom samsta natterna pa den har resan. Sova ensam efter x antal natter med nagon i samma rum kandes konstigt. Att dessutom vakna av sma ljud som jag inte annars hort och att min granne som jag delar badrum med bestamde sig for att duscha vid klockan 4 inatt gjorde inte saken battre.

Sa jag vaknade inte forran halv elva da jag gick till frullestallet som jag, Emma och Ida gick till varje morgon. Scrambled egg och blabarssmoothie :) (men ja, nu nar man vet att det ar nara kan jag knappt vanta tills jag far vanliga kokta agg, vanlig ordentlig mjolk och morkt brod.)

Hangde nagra timmar pa stranden och laste laste och laste. Det kan inte vara halsosamt att lasa sahar mycket. Vill inte ens tanka pa hur manga bocker jag avverkat den har resan. Far ga till boktanten pa hornet imorgon igen for lite nya bocker.

Efter en langpromenad med loparskorna sa gick jag och at. Ensam. Kandes ocksa konstigt. Men anda skont pa nat satt. Men hade gjort vadsomhelst for att fa vanta ytterligare 20minuter pa att Bexy ska bestamma sig vad hon ska ata, haha!

Ar lite sugen pa nagon utflykt men far se hur jag gor. Av nagon anledning kanns bade kroppen och huvudet valdigt trotta.

Puss / j.

Ja, nu ar jag ensam. Pa riktigt.

Efter att njutit av Idas och Emmas sallskap langre an planerat (ja, jag ar sjukt tacksam for att jag fick hanga med dom sa lange som vi gjorde) sa lamnade dom mig imorse for Patong!

Och jag maste erkanna att det kanns tomt. Sa fruktansvart tomt. Det ar konstigt att vara ensam nar det ar meningen att vara tva.
Jag har aldrig varit radd for ensamheten och den har aldrig stort mig pa nagot satt. Den har alltid lugnat mig nar sallskap inte kan gora det. Jag har alltid sett ensamhet som nagot jag kan unna mig.
Men det kanske inte sa bra att unna sig ensamhet nar man varit borta fran sin familj och sina vanner i snart 3 manader. Det kanske inte ar sa bra att unna sig det nar det ar meningen att vara tva och att den kanslan garna paminner mig om vad det skulle ha varit.

Nu har jag varit ensam en dag. Och jag vet att idag kommer vara den jobbigaste. Men jag ska vara arlig, det har varit jobbigt. Trakigt. Jag vet att alla dagar inte kommer se ut sahar; ligga pa stranden, lasa och sova. Men ja, det har varit jobbigt.

Men jag vet att allt blir battre imorgon och att jag da kan njuta av ensamheten.

Det kanns lite som att jag nu vantar pa att aka hem. Jag har slutat uppleva for den har gangen och ser sakta men sakert hur dagarna gar mot den 20 december och mot flyget som tar mig hem till varldens basta familj, varldens basta vanner och forhoppningsvis en kansla av att ha astadkommit nagot.

Nehe, nu ska jag ga och ata nudlar. (nej, inget ris idag.)
Puss / j.

blunda och lyssna pa havet.

Lycka lycka lycka. Det ar det enda jag kan kanna nu. och inte pa grund av att jag ar pa den har sidan jorden. eller att jag far uppleva allt det jag onskat mig sen maj 2010 igen. inte ens for att jag nyss atit en mace d glass.

nej, jag har blivit antagen till socionomutbildningen i malmo. jag har fatt en lagenhet i malmo. och i januari flyttar jag.

kanske gor jag nagot dumt nar det enda jag vill ar att se resten av varlden.
och kanske passar inte socionomutbildningen mig alls.
men jag slipper den dar kanslan av att sta och stampa pa samma stalle hela tiden.

& ja, jag ar mycket val medveten om att jag dom senaste 3 manaderna gjort allt annat an statt och stampat. jag har sett, kant, upplevt, smakat och alskat allt jag fatt vara med om dom har manaderna.

men att komma tillbaka annu en gang. annu en gang fa hora
valkommen till nassjo
och veta hur min mage kommer vanda sig nar jag gar av taget.
det ger mig en kansla jag aldrig vill ha igen.

den har gangen ar det med lycka jag kommer ga av det dar taget. jag kommer krama om varldens i sarklass basta foraldrar och jag kommer alska varje sekund jag spenderar med dom och resten darhemma i nassjo. for jag vet, snart aker jag darifran igen.

ja, min lycka ar svar att beskriva just nu.
men innan allt det dar hander ar det mycket som ar kvar av min resa. som jag paborjar ensam pa sondag.
imorgon ska vi rida pa elefanter. och leka krabban sebastian i havet.

jag alskar mitt liv.
tack.





2007-06-14 13:07:50

när du inser att du står på en punkt,
där ingenting mer förändras.
när det kommer till dig,
att allt är över.
allt är borta.

när det går upp för dig,
att varsågod, här är ditt liv.
gör vad du vill med det,
men för guds skull, glöm inte det viktiga.

när det går upp för dig,
att du inte vet vad som är viktigt längre.
att skratt inte är lika mycket värda längre,
eller att ögonblicken blir färre.
när tiden står stilla,
och den enda som kan få den att rulla igen är du.
(men du vet bara inte hur.)




2007-07-07 03:42:56

Se mig, för jag är här
ta mig härifrån,
från skriken i huvudet
Och från drömmarna som aldrig blir verklighet

Viska till mig att min hjärna måste fortsätta fungera,
för annars kollapsar allt

Ta mig ifrån ensamheten och saknaden,
till något bättre
Något som finns så långt borta att man inte ens ser det vid horisonten

Ta mig dit tankar inte bara är tankar,
utan handling
Ta mig någon annanstans,
för här kan jag inte andas längre

Hej hopp!
For forsta gangen skriver jag utan Bexy vid min sida - tomhet och en konstig kansla som inte riktigt vill lamna mig. Istallet sitter en pingla i bikini har bredvid och ser lite vilsen ut (ja, det ar Svempa jag snackar om..)

Efter ett jobbigt hejda till Bexy pa Phi Phi oarna (ja, det blir sa nar man suttit ihop i 2,5 manad och den andra helt plotsligt ska aka darifran) tog jag och The Pink Ladies (det blir sa nar man har 20spf med sig till Thailand..) baten till Krabi och sen en tuk tuk med varldens skonaste chauffor hit till Ao Nang.

Ao Nang ar ett litet turistsamhalle och nar man vant sig vid att kunna prata svenska utan att nagon fattar far man akta sig har, har ar nastan alla svenskar! En strand och massa sma shoppingstand som gjort att jag nastan ar klar med alla julklappar - inte daligt inte daligt!

Vi trivs verkligen, ater god thaimat (ja, till och med Svempa och Idis!) och shoppar :). Idag har vi varit pa stranden hela dagen men det har varit riktigt mulet sa brannan lar val forsvinna innan jag kommer hem :(

Pa fredag aker Ida och Emma vidare. Jag stannar nog har. Vet inte hur lange, kanske hela resan ut. Kanske inte. Vi far se helt enkelt. Eftersom jag haft ganska lang tid pa mig att forbereda mig for att vara ensam kanns det ratt okej nu. Jag gillar ensamhet lika mycket som jag alskar folk runt mig. Det kommer ga bra.

Nu ska jag ga in och kolla sa att Idis inte har dackat darinne i rummet.

Puss / j.

Lite bilder fran den senaste tiden:


Tubing i Vang Vieng :)


Sen kom tjejerna till Patong! :)


Open Bar! (pappa, var inte orolig. jag hade koll och vi drack for mer an vad vi betalat for, jag ar en Akesson!)


Becka och Emma pa Phi Phi oarna :)


jag och Svempa drog pa batutflykt och paddlade lite kajak!


Vi snorklade lite med :)


Maya Bay, dar The Beach spelades in.


Gardagens fest! :D

Imorgon aker Bexy tillbaka till Phuket och jag, Ida och Emma drar till Krabi.
Ett mer ingaende inlagg kommer nar jag har orken for det!

Puss / j.

Hej igen!

Ja, efter en vecka i dimman och nagra blamarken senare (jag var dum nog att haka pa en tube med tva brasilianare och det var ingen smartfri fard...) har vi kommit till Phuket. Patong Beach for att vara mer exakt.

Vi tog flyget och hur mycket jag an hatar dom dar stora dodsmaskinerna var det skont att slippa en 24timmars bussresa. Vilket var lite jobbigare var att saga hejda till Jared i Vang Vieng, hade en sjukt bra vecka! Men som sagt, det ar sa att resa.. man traffar folk, man gillar dom, man sager hejda. Det suger men ar ocksa en del av det som jag blir sa fascinerad av :)

Har har vi iaf hangt pa stranden HELA dagen idag, fantastiskt skont! Det ar lite som att vara i Sverige att va har - ALLA ar svenskar! Vi bor till och med pa ett guesthouse som ar svenskagt.. sa har man kan fa svensk husmanskost! Men vantar nog med det tills jag kommer hem till mormor :)

Har stannar vi ett tag innan vi pa onsdag eller torsdag aker till Phi Phi oarna dar vi moter upp Ida och Emma (eller sa moter vi dom har, who knows?). Ska bli SJUKT roligt att traffa dom! :)

Sen ar det inte langt kvar.. vill inte tanka pa det men jag antar att man maste aka tillbaka nagongang.
"Nar kommer du tillbaka till verkligheten?"
"Jag tror inte du forstatt, jag ar i verkligheten nu och det ar fantastiskt!"\

Puss / j.

Yes, vi har inte riktigt kommit harifran an ;) men imorgon flyger vi till phuket! sa dags for sista dagen pa floden! Lite bilder;



Laddar upp for tubing utanfor Jareds rum :)


Laddad for tubing!


Friends pa tv och middag - good life!


frukost med utsikt. sweet!


Puss / j.

Heeej igen!

Vi lever an och livet i Vang Vieng ar inte ett hart liv att leva..


Vi har kommit in i det ganska bra redan. Man gar upp runt 10-11, gar till en restaurang dar man myser upp sig i soffan, bestaller bacon (sjalvklart) och kollar pa ett eller tva avsnitt av Vanner eller Family Guy. Efter det ar det dags att ta sig tillbaka till rummet, ta en drink eller tva (Jared har numera rum med sjuk utsikt sa nu har vi forflyttat rumshanget ner dit istallet for vart rum) innan man tar en tuk tuk till floden.


Dar borjar man med en bucket, satter sig i solen och kor lite drinkinggames. Efter det kanske man spelar lite volleyboll (Mark ar med i Nya Zeelands landslag och jag utnamnde mig sjalv till hans personliga coach, det gav resultat! Och medan Bexy, Marky och Jared spelade lite sant hangde jag med en skotte som inte tyckte whiskyn was to bad. pappa, du hade blivit besviken.), det finns ocksa ol ping pong, ballongleken, fotboll och allt annat daremellan. Sjuk fest med andra ord.


Efter nagra till besok pa olika barer, efter att ha pratat med otaliga onyktra manniskor langs vagen, hoppat nagra ganger i swingen, dansat vid brasan och borjat frysa ar det dags att bege sig tillbaka. Haromkvallen gick vi efter en local som forde oss igenom skogen i totalt morker, barfota och med bergstopparna skymtandes framfor oss. Haftig kansla!!


Tillbaka till byn och dags for en dusch, lite mer Vanner eller Family Guy tillsammans med en middag. Powernap kanske och sen dans pa Q bar. Som sagt, det har livet ar inte svart att leva..


Marky har dock lamnat oss nu sa kvar ar vi, jag, Bexy och Jared. Snart dags for annu en dag pa floden och efter min stora english breakfast ar jag mer an redo! Imorgon aker vi vidare till Vientiane for att pa torsdag flyga ner till Phuket (ja, vi ar trotta pa bussresor nu.)


Och som jag skrivit innan, livet blir inte alltid som man tankt sig. Darfor kommer Bexy aka hem den 5 eller 6 december och jag kommer stanna kvar till den 20onde som var planen fran borjan. Jag har haft sjukt svart att bestamma mig om jag ska aka med henne eller inte men vi har pratat om det och min mamma kanner mig.
"Du kommer bara angra dig om du kommer hem nu."
Det kan ses som sjalviskt av mig att stanna har men vi har pratat mycket om det och jag ar bara inte redo att aka hem. Inte an. Och jag vet att Becka vill aka hem och traffa sin familj sa det blir bra sahar. Jag vet inte hur jag ska lagga upp dom 2 veckorna jag ar ensam an men det ordnar sig.


Nehe, dags att live the moment!
Puss / j.

Det har kan vara det haftigaste jag sett i festvag. Nagonsin!

Hej hej!

Efter ett trakigt hejda till Steph hamnade vi pa en buss upp till Hue som skulle ta 24h. For forsta gangen talade han sanning, han vi bokade av. Det VAR faktiskt sleeping bus HELA vagen och det tog faktiskt MINDRE an 24timmar! Det blev bara liiiiite panik nar vi kom till Hoi An och skulle byta buss till Hue. Vi blev ombedda att stalla oss i ett garage och vanta men alla sa att man maste ta sig till busshallplatsen. Sa i panikens hetta tog vi en taxi till det vi trodde var busshallplatsen. Vad vi kom till var ett oppet falt och massa ej samarbetsvilliga asiater. Ar det nagot vi markt har sa ar bussfolket oerhort otrevliga. Valdigt fa ganger man far hjalp och nar dom vill att man ska ga av bussen skriker dom bara pa en.

Iaf, dar stod vi och fattade ingenting. Bussen skulle ga vid 7 och det hade den varit for langesen. En snubbe sager:
- Ask Mr Tom!
Rebecka som gatt runt och fragat i stort sett alla sag skeptiskt pa honom.
- I've already asked everyone here..
- But as Mr Tom!
Sa vi visade Mr Tom var biljett, han ringde ett samtal och pekade pa den vita bussen. Vi ar valdigt sakra pa att det var fel buss men den tog oss till Hue sa vi var nojda.

I Hue blev det nagra regniga dagar sa vi forlangde inte vart stay dar utan tog en buss till Vientiane. Den skulle ta 20timmar och vi var oroliga att det skulle bli problem vid gransen till Laos men det ordnade sig galant! Forutom att ingen annan i bussen var fran "western" (det ar det dom sager om ALLA som inte ar asiater). Vilket resulterade i att dom var faktiskt.. ja, rasistiska. Dom sa aldrig nagot till oss om vad som hande, dom delade ut saker till ALLA utom oss, nar vi stannade for mat sa fick alla mat utom vi. Allt var valdigt konstigt..

Och dom sa att vi skulle vara framme i Vientiane kl 6 pa morgonen men mitt i natten, kl 2, stannade dom bussen och borjade skrika. Sa da var vi framme.. Men det var ganska lattande att fa lamna bussen och dom oerhort otrevliga manniskorna dar. Hamnade pa en tuk tuk och for forsta gangen blev jag radd har i Asien. Har var vi, i en okand stad mitt i natten och bad om att fa komma till ett guesthouse. Vi insag ganska snabbt att dom kunde kort oss vartsomhelst. Vi kom till ett hotell iaf och fick tva timmars somn innan det va dags att vakna och satta sig pa ytterligare en buss hit till Vang Vieng.

Pa bussen ser jag ett valkant krull: Jared! Matthew akte tillbaka till Australien/Nya Zeeland men Jared hade en ny kompis med sig; Mark. Sa det var riktigt roligt att traffa dom! Dom ar ute pa floden nu och "tubar" men vi kande oss inte riktigt redo for det idag. Far bli morgondagens projekt!

Och eftersom livet inte alltid blir som man tankt sig far vi se vad som hander framover, men viktigast av allt: vi har haft en fantastisk resa hittills och jag ar SA glad att vi gjorde det igen.

Lite av Bexys bilder och langst ner en ganska rolig forklaring om vad tubing ar ;)


Solnedgang pa Langkawi.


Nar vi akte genom oversvamningarna i Bangkok. Det ni ser ar en vag..


Floating Village i Siem Reap, Kambodja.


Angkor Wat, Siem Reap, Kambodja.


I Sihanoukville. Matthew, Jared och jag.


Oversvamning i Ho Chi Minh, Vietnam.


Mui Ne, Vietnam. Sjalvklart kopte vi dom valkanda hattarna.


I Mui Ne. Jag och Steph. Det var ju happy hour..

TUBING: (bilder hamtade fran google)

"Som backpacker i Sydostasien är det en fråga man bör vara beredd på att möta minst en gång om dagen. I andra delar av världen skulle man kunna tänka sig att det är ”Where are you from?” eller möjligtvis “How long have you been traveling for?”. Men i Sydostasien är detta inte lika relevant som det alla vill ha svar på: ”Are you going tubing?”

En sen kväll någonstans i Thailand ställde John från London just denna fråga till sin nyfunne vän Tom från samma stad. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Utåt sett är de så olika man kan bli. John med svartfärgat hår och ansiktet fyllt av piercingar. Tom med blonda lockar och fräknar. Men under ytan finns det en gemensam nämnare som förenar dem båda - jakten på den perfekta festen. Tillsammans har de rest land och rike runt i en dimma orsakad av ett oräkneligt antal buckets. Slutligen fann de sin plats på jorden – Vang Vieng i Laos.

Vang Vieng är en liten stad bland bergen i norra Laos; vackert belägen i en grönskande dal vid kanten av floden Nam Song. Stadens kärna består av inte mer än tre-fyra gator, några hotell, restauranger och caféer. Förutom naturfantaster och bergsklättrare ditlockade av grottor och osannolika klippformationer borde staden inte haft många besökare. Men tack vare ett gäng fantasifyllda backpackers, innerslangen till ett traktordäck och den förbipasserande floden utgör staden i dag en oemotståndlig lockelse även för resenärer som John och Tom. Orsaken stavas tubing - den ökända aktiviteten som förvandlat lilla Vang Vieng till ett av Laos största dragplåster.

För den oinvigde kan det tyckas obegripligt. Vad i hela friden handlar det om? Enkelt förklarat går tubing ut på att du hyr en stor uppblåst gummiring, transporterar dig en bit upp längs med floden, placerar dig själv i ringen och sedan låter dig föras med av strömmen. Det skulle kunna vara bra så. Långsamt flyter du i din ring i den svalkande floden, betraktar de höga blå bergen som omger dalen och njuter av solen som värmer dina axlar. En fågel kvittrar i ett träd som sträcker sina grenar ut över vattnet. Om strömmen för dig åt rätt håll kanske du kan snudda vid trädgrenarna när du passerar.

Men nu är det inte riktigt detta tubing handlar om. Det är inte fågelkvitter du hör när du plaskar runt i vattnet. Istället fylls luften av ”Human” med The Killers och falsksången från tjugo australiensare som skrålar med i refrängen. Och det är inte främst den vackra naturen du betraktar från din gummiring. Istället är ditt största fokus att ta dig in till någon av de många barerna vid stranden. Har du tur lyckas du få tag i något av repen som kastas ut till dig från barernas trädäck. Får du tag i repänden drar barägaren in dig till flodkanten, hjälper dig i land och ser till att du snabbt fylls av billig Lao Beer eller en bucket till extrapris. Kanske blir du erbjuden specialmenyn innehållande olika typer av mushroom shakes. Jag behöver nog inte förtydliga att det inte är kantareller det handlar om i dessa lokala delikatesser.

Efter en stund i den välfyllda baren, med en bucket i varje hand och öronen fyllda av högtalardunk är risken stor att du får för dig att du är Superman. Lämpligt nog är de flesta barerna utrustade med hopptorn, gungor och linbanor i träden. Detta gör det lätt att kasta sig ut över floden med valfri kroppsdel före och visa upp sina nya superkrafter. Många är de överförfriskade tubare som linkat upp på land med en blåslagen stortå eller någonting ännu värre. Skräckhistorien presenterade Tom när han berättade hur en vänlig kvinna från grannbyn sytt ihop hans alldeles för djupa sår på foten med hjälp av vanlig sytråd. Detta samtidigt som han utsträckt på golvet bakom en av barerna låtit John hälla i honom ytterligare en bucket. Nästa dag satt han glatt i tubingringen igen med den bandagerade foten tryggt vilande några centimeter ovanför vattenytan.

I ett fåtal fall har det till och med gått så illa att människor har omkommit i samband med tubing. Det är måhända inte helt oväntat när man blandar vattenaktiviteter med stora mängder sprit, men ibland frågar man sig om det verkligen är värt risken. Säkerhetsanordningarna i hopptornen och linbanorna är kanske inte heller något som skulle ha hållit för en kontroll i Sverige. Under min tid i Vang Vieng blev jag vittne till minst en olycka som hade kunnat sluta riktigt illa.

Lyckligtvis klarar de flesta sig undan med några skrapsår. Och riskerna till trots är det svårt att inte hålla med John och Tom om att Vang Vieng faktiskt erbjuder Sydostasiens bästa fest. Efter en dag vid floden fortsätter partyt hela natten inne i Vang Vieng. Enda svackan i festyran infinner sig någon gång mellan åtta- och tiotiden på kvällen då de flesta besökare återfinns halvliggande på golvet framför någon av restaurangernas storbildsskärmar visandes Vänner eller Simpsons i repris. Sedan drar allt igång igen på någon av barerna på andra sidan floden.

Efter en dag ”in the tube” lämnar jag John och Tom framför ett avsnitt av Family Guy och tar bussen söderut genom Laos. Någon månad senare, vid ett gatukök i södra Kambodja springer jag på de två Londonborna igen. De är fortfarande upprymda av sin tid i Vang Vieng och berättar lyriskt om hur de tappat bort räkningen på hur många dagar de åkte ut till floden. Efter tubingen har de fortsatt sitt sökande efter en fest i samma klass någon annanstans i Sydostasien. Men ingenting har hittills gått upp mot Vang Vieng och de har redan bokat en biljett tillbaka. De har helt enkelt inte fått nog av the tube. Bara en dag till. Allra helst skulle de vilja stanna i Vang Vieng under resten av sin tid i Sydostasien. Och så vitt jag har förstått, tubar de faktiskt än i dag..."

 

 

Oroa er inte ;)

 

Heeej!

Hej hopp hej!

Efter en bussresa som skulle tagit 11 timmar (som tog 16 timmar..) kom vi antligen fram till Ho Chi Minh City i forrgar. Vistelsen borjade bra med att vi blev lurade av taxichaufforen och betalade det sjukaste overpriset nagonsin. Men vi var trotta och ville komma fram. Det fortsatte med att vi har rummet langst upp i hostelet: 6 vaningar upp utan hiss. Sadar kul att ga med ryggsacken dit upp i tryckande varme. Yey! Men ac pa rummet sa vi lever fortfarande!

Forsta dagen spenderade vi pa en marknad och i sangen, sjukt trotta! Eftersom vi varit uppe hela natten innan vi tog bussen (i hopp om att fa sova pa bussen vilket gick sadar) var vi sa jakla slitna.

Igar akte vi till Cu Chi tunnlarna, en del av dom tunnlar vietnam anvande sig av i kriget. Vi var fyra fran vart hostel. Jag, Bexy, Nathan och Steph (tva fran nya zeeland) och pa bussen traffade vi Joe och Tania fran England. Sa vi hangde ihop hela dagen. Bexy kravlade sig igenom nagra tunnlar men eftersom den dar klaustrofobiska kanslan garna gor sig pamind i sana situationer hangde jag med den GALNA guiden Jon Wang uppe pa marken.

Och dar snackar vi HELT galen tourguide. I bussen borjade han snacka och folk tyckte han var ratt skon, valdigt speciell rost! Sen kom han och satte sig bak hos oss. Ger mig och Bexy telefonen och fragar
"Do you know her?"
Det var en film pa en tjej och vi tankte att det var en kandis eller nat men det visade sig vara porr.. Sen fragade han Joe om han ville ha asian porn for det har vara ju bara western! Han fragade oss ocksa om vi var singlar samtidigt som han sa att han hade fru och 2 barn.
Paminde oss lite om nar var chef i Hunter Valley borjade fraga om droger helt plotsligt, haha. Helt random! Man far ta det med en klackspark.

Det var bra iaf for val ute vid tunnlarna horde vi nar det var Jon Wang som skrek pa oss. Han gick forbi "No smoking" skyltarna med en cigarett i handen och javlades med allt och alla! Vad ska man forvanta sig nar man betalar 50kr for en heldag? Haha! Rolig upplevelse iaf..

Efter tunnlarna drog vi 6 vidare till the war museum. Och fyfan vad hemskt det var att ga runt och titta pa alla bilder och sadar. Det var iofs endast fran Vietnams hall och MYCKET skitsnack om USA, men det var oerthort jobbigt att se och forsoka forsta vad som egentligen hande. Nathan ar sjukt allmanbildad och bade hans pappa och bror ar historialarare sa han berattade en HEL del jag inte visste forut.

Dagen avslutades med forst middag med Nathan, sen drinkar med Steph och sen ol med bada (ja, jag har for forsta gangen i mitt liv druckit en hel ol, fantastiskt!). Traffade pa engelsmannen igen innan det var dags for annu ett hejda. Steph ska aka med oss till kusten imorgon men dom andra tre har borjat dra sig mot Kambodja.

Idag tog vi en sovmorgon och drog sen ut for att vandra i stan. Marknad, supermarket och Independence Palace.
Pa marknaden skulle vi kopa sma fickor typ att ha istallet for planboken som tar sa stor plats. Vi prutade lite men nar kvinnan inte gick med pa det gick vi darifran. Da hor jag efter nagra steg:
"Johanna.. hon slapper mig inte."
Hahahaha! Da hade kvinnan tagit tag i Bexys arm (alla som kanner Bexy vet ju att hennes armar ar lite kansliga, vilket gjorde det annu roligare!) och hon slappte henne inte. Men vi prutade ner det fran 200.000VND till 50.000, vi ar nojda!

Sen tog vi en powernap och under tiden borjade det sporegna. Nar vi kommer ut pa the main street ar den helt oversvammad och man far ga med vatten upp till vaderna for att ta sig fram. Sa haftigt! Ackligt dock att det var lite alar och sant i vattnet, MMMM.

Nu ska vi ga och ata en typisk ratt fran Vietnam. Poh heter det och ar nudlar och kott i nagon slags soppa. yey!

Puss / j.

Har haft helt fantastiska dagar har vid kusten men ikvall ar det dags att dra sig vidare mot Vietnam! Staden vi aker till ar Ho Chi Minh City (tidigare Saigon) dar vi tankt besoka dom valkanda tunnlarna som anvandes vid Vietnamkriget.

Igar chillade vi mest, tankte att vi skulle ha en ganska lugn sista kvall men nya zeelandarna kom forbi nar vi satt och chillade pa stranden sa det var bara att folja med 20meter bort till JJ's dar dom sjalvklart hade free shots och lite drinkar. Vi tog det anda lugnt men det ar det jag alskar med backpackerlivet - allt ar valdigt impulsivt och bara sa.. enkelt. Man kan ga ut i traningsshorts, linne och flip flops. Man behover helt enkelt inte bry sig sa mycket! :D

En annan rolig grej om den lilla buisnessman som gar runt har. Han ar val typ 7 ar kanske och gar varje dag forbi med antingen frukt, armband eller manikyr/pedikyr att salja. Igar satt jag och Bexy i tva fatoljer pa stranden medan nya zeelandarna satt en bit bort. Vi sag att dom borjade snacka med lillkillen men tankte inte sa mycket mer pa det. Efter ett tag kommer lillkillen springandes med ett armband dar det star "Rebecca" (och ett fint hjarta) och allt ar i blatt och gult. (Paminde lite om den dar valentine kakan hon fick forra gangen i Australien dar det stod Bec och ett hjarta pa. Bexy vet hur man charmar kiwis och aussies helt enkelt!)

Jag borjar sjalvklart skratta och lillkillen pastar att det inte ar betalat for sa Bexy far ga och hamta tre dollar och lamna till honom. Lite forbannad var hon sa det enda hon skrek till nya zeelandarna var "it's the wrong spelling!" inget tack eller sa for att hon trodde att hon fatt betala for det.

Visade sig sjalvklart att lillkillen tog betalt tva ganger och eftersom Matthew (killen som bad honom gora armbandet) betalat extra for att han skulle gora det fort blev det annu roligare. Matthew var uttrakad och tyckte det skulle vara en bra "ice breaker", hahaha. Herregud, ni skulle sett Bexys missnojda min nar hon inser att hon maste betala for nagot nagon gjort for henne. hahahaha.

Men idag sa vi hejda till vara nya zeelandska vanner Matthew och Jared, dom skulle till Bali och vi vidare till Vietnam. Det ar det som ar sa trakigt med att traffa nagra manniskor under nagra dagar, hanga med dom och sen bara saga hejda och anta att man aldrig ser varandra igen.

Men som sagt, nya platser att se och nya manniskor att traffa!
Kommer bli svart att halla sig vaken tills nattbussen gar ikvall (korde resans andra all nighter inatt for att kunna sova pa bussen..) men med lite god mat ska val det ga det med! (pa tal om maten, ar det nagot med asiatisk mat som gor naglarna vaxa som fan? helt sjukt vad dom vaxer har iaf!)

Hoppas allt ar bra hemma,
Puss / j.