patong beach
Ja, efter en vecka i dimman och nagra blamarken senare (jag var dum nog att haka pa en tube med tva brasilianare och det var ingen smartfri fard...) har vi kommit till Phuket. Patong Beach for att vara mer exakt.
Vi tog flyget och hur mycket jag an hatar dom dar stora dodsmaskinerna var det skont att slippa en 24timmars bussresa. Vilket var lite jobbigare var att saga hejda till Jared i Vang Vieng, hade en sjukt bra vecka! Men som sagt, det ar sa att resa.. man traffar folk, man gillar dom, man sager hejda. Det suger men ar ocksa en del av det som jag blir sa fascinerad av :)
Har har vi iaf hangt pa stranden HELA dagen idag, fantastiskt skont! Det ar lite som att vara i Sverige att va har - ALLA ar svenskar! Vi bor till och med pa ett guesthouse som ar svenskagt.. sa har man kan fa svensk husmanskost! Men vantar nog med det tills jag kommer hem till mormor :)
Har stannar vi ett tag innan vi pa onsdag eller torsdag aker till Phi Phi oarna dar vi moter upp Ida och Emma (eller sa moter vi dom har, who knows?). Ska bli SJUKT roligt att traffa dom! :)
Sen ar det inte langt kvar.. vill inte tanka pa det men jag antar att man maste aka tillbaka nagongang.
"Nar kommer du tillbaka till verkligheten?"
"Jag tror inte du forstatt, jag ar i verkligheten nu och det ar fantastiskt!"\
Puss / j.
Vi tog flyget och hur mycket jag an hatar dom dar stora dodsmaskinerna var det skont att slippa en 24timmars bussresa. Vilket var lite jobbigare var att saga hejda till Jared i Vang Vieng, hade en sjukt bra vecka! Men som sagt, det ar sa att resa.. man traffar folk, man gillar dom, man sager hejda. Det suger men ar ocksa en del av det som jag blir sa fascinerad av :)
Har har vi iaf hangt pa stranden HELA dagen idag, fantastiskt skont! Det ar lite som att vara i Sverige att va har - ALLA ar svenskar! Vi bor till och med pa ett guesthouse som ar svenskagt.. sa har man kan fa svensk husmanskost! Men vantar nog med det tills jag kommer hem till mormor :)
Har stannar vi ett tag innan vi pa onsdag eller torsdag aker till Phi Phi oarna dar vi moter upp Ida och Emma (eller sa moter vi dom har, who knows?). Ska bli SJUKT roligt att traffa dom! :)
Sen ar det inte langt kvar.. vill inte tanka pa det men jag antar att man maste aka tillbaka nagongang.
"Nar kommer du tillbaka till verkligheten?"
"Jag tror inte du forstatt, jag ar i verkligheten nu och det ar fantastiskt!"\
Puss / j.
still in vang vieng
Yes, vi har inte riktigt kommit harifran an ;) men imorgon flyger vi till phuket! sa dags for sista dagen pa floden! Lite bilder;
Laddar upp for tubing utanfor Jareds rum :)
Laddad for tubing!
Friends pa tv och middag - good life!
frukost med utsikt. sweet!
Puss / j.
Laddar upp for tubing utanfor Jareds rum :)
Laddad for tubing!
Friends pa tv och middag - good life!
frukost med utsikt. sweet!
Puss / j.
just one more day
Heeej igen!
Vi lever an och livet i Vang Vieng ar inte ett hart liv att leva..
Vi har kommit in i det ganska bra redan. Man gar upp runt 10-11, gar till en restaurang dar man myser upp sig i soffan, bestaller bacon (sjalvklart) och kollar pa ett eller tva avsnitt av Vanner eller Family Guy. Efter det ar det dags att ta sig tillbaka till rummet, ta en drink eller tva (Jared har numera rum med sjuk utsikt sa nu har vi forflyttat rumshanget ner dit istallet for vart rum) innan man tar en tuk tuk till floden.
Dar borjar man med en bucket, satter sig i solen och kor lite drinkinggames. Efter det kanske man spelar lite volleyboll (Mark ar med i Nya Zeelands landslag och jag utnamnde mig sjalv till hans personliga coach, det gav resultat! Och medan Bexy, Marky och Jared spelade lite sant hangde jag med en skotte som inte tyckte whiskyn was to bad. pappa, du hade blivit besviken.), det finns ocksa ol ping pong, ballongleken, fotboll och allt annat daremellan. Sjuk fest med andra ord.
Efter nagra till besok pa olika barer, efter att ha pratat med otaliga onyktra manniskor langs vagen, hoppat nagra ganger i swingen, dansat vid brasan och borjat frysa ar det dags att bege sig tillbaka. Haromkvallen gick vi efter en local som forde oss igenom skogen i totalt morker, barfota och med bergstopparna skymtandes framfor oss. Haftig kansla!!
Tillbaka till byn och dags for en dusch, lite mer Vanner eller Family Guy tillsammans med en middag. Powernap kanske och sen dans pa Q bar. Som sagt, det har livet ar inte svart att leva..
Marky har dock lamnat oss nu sa kvar ar vi, jag, Bexy och Jared. Snart dags for annu en dag pa floden och efter min stora english breakfast ar jag mer an redo! Imorgon aker vi vidare till Vientiane for att pa torsdag flyga ner till Phuket (ja, vi ar trotta pa bussresor nu.)
Och som jag skrivit innan, livet blir inte alltid som man tankt sig. Darfor kommer Bexy aka hem den 5 eller 6 december och jag kommer stanna kvar till den 20onde som var planen fran borjan. Jag har haft sjukt svart att bestamma mig om jag ska aka med henne eller inte men vi har pratat om det och min mamma kanner mig.
"Du kommer bara angra dig om du kommer hem nu."
Det kan ses som sjalviskt av mig att stanna har men vi har pratat mycket om det och jag ar bara inte redo att aka hem. Inte an. Och jag vet att Becka vill aka hem och traffa sin familj sa det blir bra sahar. Jag vet inte hur jag ska lagga upp dom 2 veckorna jag ar ensam an men det ordnar sig.
Nehe, dags att live the moment!
Puss / j.
Vi lever an och livet i Vang Vieng ar inte ett hart liv att leva..
Vi har kommit in i det ganska bra redan. Man gar upp runt 10-11, gar till en restaurang dar man myser upp sig i soffan, bestaller bacon (sjalvklart) och kollar pa ett eller tva avsnitt av Vanner eller Family Guy. Efter det ar det dags att ta sig tillbaka till rummet, ta en drink eller tva (Jared har numera rum med sjuk utsikt sa nu har vi forflyttat rumshanget ner dit istallet for vart rum) innan man tar en tuk tuk till floden.
Dar borjar man med en bucket, satter sig i solen och kor lite drinkinggames. Efter det kanske man spelar lite volleyboll (Mark ar med i Nya Zeelands landslag och jag utnamnde mig sjalv till hans personliga coach, det gav resultat! Och medan Bexy, Marky och Jared spelade lite sant hangde jag med en skotte som inte tyckte whiskyn was to bad. pappa, du hade blivit besviken.), det finns ocksa ol ping pong, ballongleken, fotboll och allt annat daremellan. Sjuk fest med andra ord.
Efter nagra till besok pa olika barer, efter att ha pratat med otaliga onyktra manniskor langs vagen, hoppat nagra ganger i swingen, dansat vid brasan och borjat frysa ar det dags att bege sig tillbaka. Haromkvallen gick vi efter en local som forde oss igenom skogen i totalt morker, barfota och med bergstopparna skymtandes framfor oss. Haftig kansla!!
Tillbaka till byn och dags for en dusch, lite mer Vanner eller Family Guy tillsammans med en middag. Powernap kanske och sen dans pa Q bar. Som sagt, det har livet ar inte svart att leva..
Marky har dock lamnat oss nu sa kvar ar vi, jag, Bexy och Jared. Snart dags for annu en dag pa floden och efter min stora english breakfast ar jag mer an redo! Imorgon aker vi vidare till Vientiane for att pa torsdag flyga ner till Phuket (ja, vi ar trotta pa bussresor nu.)
Och som jag skrivit innan, livet blir inte alltid som man tankt sig. Darfor kommer Bexy aka hem den 5 eller 6 december och jag kommer stanna kvar till den 20onde som var planen fran borjan. Jag har haft sjukt svart att bestamma mig om jag ska aka med henne eller inte men vi har pratat om det och min mamma kanner mig.
"Du kommer bara angra dig om du kommer hem nu."
Det kan ses som sjalviskt av mig att stanna har men vi har pratat mycket om det och jag ar bara inte redo att aka hem. Inte an. Och jag vet att Becka vill aka hem och traffa sin familj sa det blir bra sahar. Jag vet inte hur jag ska lagga upp dom 2 veckorna jag ar ensam an men det ordnar sig.
Nehe, dags att live the moment!
Puss / j.
tubing i vang vieng
Det har kan vara det haftigaste jag sett i festvag. Nagonsin!
Igar drog vi pa oss ett par slitna shorts och ett linne over bikinin och barfota tog vi en tuk tuk med Jared och Mark ner till floden. Och dar borjade festen. Langs floden hopar sig barerna och i floden simmar och tubar folk omvartannat.
Vi hyrde inga ringar igar eftersom vi var GANSKA sega efter fredagskvallen sa vi kom inte ner till floden forran tretiden. Man koper buckets, sitter i solen vid floden och dricker. Efter ett tag blir man danssugen och simmar over till den andra baren och dar dansar man loss! Sa jakla roligt!
Och nar vi var dar pa andra baren satter sig plotsligt alla ner i ett led. What? Men vi hangde pa och snart kom dom med whiskyflaskor och borjade halla (pappa, det var skitwhisky, tro inte dom slosar fina saker dar inte!). Alla ar pa sant jakla partyhumor..
Vi simmade lite till, akte "swing" (som en linbana rakt ut over vattnet sa slapper man taget i slutet), drack nagra fler buckets (for er som inte vet vad buckets ar sa ar det som en liten hink dar dom blandar det man valjer att ha i, sen far man nagra sugror och sen kor man!). I slutet akte vi till sista baren dar vi dansade tills det blev morkt och dom tande en stor eld.
Vid sjutiden akte vi tillbaka, at middag och la oss for en powernap. Men vi somnade ganska fort och vaknade inte forran mitt i natten igen. Sa.. ingen utgang dar inte!
Nu har vi alla precis atit frulle och ska snart ut pa floden igen.
Det ar svart att forklara kanslan nar man traffar alla som ar dar for fest - man far helt enkelt prova pa sjalv ;). Sa om ni NAGONSIN har vagarna forbi Vang Vieng i Laos, glom inte testa pa tubing. SJUKT roligt!
Puss / j.
vang vieng, laos
Hej hej!
Efter ett trakigt hejda till Steph hamnade vi pa en buss upp till Hue som skulle ta 24h. For forsta gangen talade han sanning, han vi bokade av. Det VAR faktiskt sleeping bus HELA vagen och det tog faktiskt MINDRE an 24timmar! Det blev bara liiiiite panik nar vi kom till Hoi An och skulle byta buss till Hue. Vi blev ombedda att stalla oss i ett garage och vanta men alla sa att man maste ta sig till busshallplatsen. Sa i panikens hetta tog vi en taxi till det vi trodde var busshallplatsen. Vad vi kom till var ett oppet falt och massa ej samarbetsvilliga asiater. Ar det nagot vi markt har sa ar bussfolket oerhort otrevliga. Valdigt fa ganger man far hjalp och nar dom vill att man ska ga av bussen skriker dom bara pa en.
Iaf, dar stod vi och fattade ingenting. Bussen skulle ga vid 7 och det hade den varit for langesen. En snubbe sager:
- Ask Mr Tom!
Rebecka som gatt runt och fragat i stort sett alla sag skeptiskt pa honom.
- I've already asked everyone here..
- But as Mr Tom!
Sa vi visade Mr Tom var biljett, han ringde ett samtal och pekade pa den vita bussen. Vi ar valdigt sakra pa att det var fel buss men den tog oss till Hue sa vi var nojda.
I Hue blev det nagra regniga dagar sa vi forlangde inte vart stay dar utan tog en buss till Vientiane. Den skulle ta 20timmar och vi var oroliga att det skulle bli problem vid gransen till Laos men det ordnade sig galant! Forutom att ingen annan i bussen var fran "western" (det ar det dom sager om ALLA som inte ar asiater). Vilket resulterade i att dom var faktiskt.. ja, rasistiska. Dom sa aldrig nagot till oss om vad som hande, dom delade ut saker till ALLA utom oss, nar vi stannade for mat sa fick alla mat utom vi. Allt var valdigt konstigt..
Och dom sa att vi skulle vara framme i Vientiane kl 6 pa morgonen men mitt i natten, kl 2, stannade dom bussen och borjade skrika. Sa da var vi framme.. Men det var ganska lattande att fa lamna bussen och dom oerhort otrevliga manniskorna dar. Hamnade pa en tuk tuk och for forsta gangen blev jag radd har i Asien. Har var vi, i en okand stad mitt i natten och bad om att fa komma till ett guesthouse. Vi insag ganska snabbt att dom kunde kort oss vartsomhelst. Vi kom till ett hotell iaf och fick tva timmars somn innan det va dags att vakna och satta sig pa ytterligare en buss hit till Vang Vieng.
Pa bussen ser jag ett valkant krull: Jared! Matthew akte tillbaka till Australien/Nya Zeeland men Jared hade en ny kompis med sig; Mark. Sa det var riktigt roligt att traffa dom! Dom ar ute pa floden nu och "tubar" men vi kande oss inte riktigt redo for det idag. Far bli morgondagens projekt!
Och eftersom livet inte alltid blir som man tankt sig far vi se vad som hander framover, men viktigast av allt: vi har haft en fantastisk resa hittills och jag ar SA glad att vi gjorde det igen.
Lite av Bexys bilder och langst ner en ganska rolig forklaring om vad tubing ar ;)
Solnedgang pa Langkawi.
Nar vi akte genom oversvamningarna i Bangkok. Det ni ser ar en vag..
Floating Village i Siem Reap, Kambodja.
Angkor Wat, Siem Reap, Kambodja.
I Sihanoukville. Matthew, Jared och jag.
Oversvamning i Ho Chi Minh, Vietnam.
Mui Ne, Vietnam. Sjalvklart kopte vi dom valkanda hattarna.
I Mui Ne. Jag och Steph. Det var ju happy hour..
TUBING: (bilder hamtade fran google)
"Som backpacker i Sydostasien är det en fråga man bör vara beredd på att möta minst en gång om dagen. I andra delar av världen skulle man kunna tänka sig att det är ”Where are you from?” eller möjligtvis “How long have you been traveling for?”. Men i Sydostasien är detta inte lika relevant som det alla vill ha svar på: ”Are you going tubing?”
En sen kväll någonstans i Thailand ställde John från London just denna fråga till sin nyfunne vän Tom från samma stad. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Utåt sett är de så olika man kan bli. John med svartfärgat hår och ansiktet fyllt av piercingar. Tom med blonda lockar och fräknar. Men under ytan finns det en gemensam nämnare som förenar dem båda - jakten på den perfekta festen. Tillsammans har de rest land och rike runt i en dimma orsakad av ett oräkneligt antal buckets. Slutligen fann de sin plats på jorden – Vang Vieng i Laos.
Efter ett trakigt hejda till Steph hamnade vi pa en buss upp till Hue som skulle ta 24h. For forsta gangen talade han sanning, han vi bokade av. Det VAR faktiskt sleeping bus HELA vagen och det tog faktiskt MINDRE an 24timmar! Det blev bara liiiiite panik nar vi kom till Hoi An och skulle byta buss till Hue. Vi blev ombedda att stalla oss i ett garage och vanta men alla sa att man maste ta sig till busshallplatsen. Sa i panikens hetta tog vi en taxi till det vi trodde var busshallplatsen. Vad vi kom till var ett oppet falt och massa ej samarbetsvilliga asiater. Ar det nagot vi markt har sa ar bussfolket oerhort otrevliga. Valdigt fa ganger man far hjalp och nar dom vill att man ska ga av bussen skriker dom bara pa en.
Iaf, dar stod vi och fattade ingenting. Bussen skulle ga vid 7 och det hade den varit for langesen. En snubbe sager:
- Ask Mr Tom!
Rebecka som gatt runt och fragat i stort sett alla sag skeptiskt pa honom.
- I've already asked everyone here..
- But as Mr Tom!
Sa vi visade Mr Tom var biljett, han ringde ett samtal och pekade pa den vita bussen. Vi ar valdigt sakra pa att det var fel buss men den tog oss till Hue sa vi var nojda.
I Hue blev det nagra regniga dagar sa vi forlangde inte vart stay dar utan tog en buss till Vientiane. Den skulle ta 20timmar och vi var oroliga att det skulle bli problem vid gransen till Laos men det ordnade sig galant! Forutom att ingen annan i bussen var fran "western" (det ar det dom sager om ALLA som inte ar asiater). Vilket resulterade i att dom var faktiskt.. ja, rasistiska. Dom sa aldrig nagot till oss om vad som hande, dom delade ut saker till ALLA utom oss, nar vi stannade for mat sa fick alla mat utom vi. Allt var valdigt konstigt..
Och dom sa att vi skulle vara framme i Vientiane kl 6 pa morgonen men mitt i natten, kl 2, stannade dom bussen och borjade skrika. Sa da var vi framme.. Men det var ganska lattande att fa lamna bussen och dom oerhort otrevliga manniskorna dar. Hamnade pa en tuk tuk och for forsta gangen blev jag radd har i Asien. Har var vi, i en okand stad mitt i natten och bad om att fa komma till ett guesthouse. Vi insag ganska snabbt att dom kunde kort oss vartsomhelst. Vi kom till ett hotell iaf och fick tva timmars somn innan det va dags att vakna och satta sig pa ytterligare en buss hit till Vang Vieng.
Pa bussen ser jag ett valkant krull: Jared! Matthew akte tillbaka till Australien/Nya Zeeland men Jared hade en ny kompis med sig; Mark. Sa det var riktigt roligt att traffa dom! Dom ar ute pa floden nu och "tubar" men vi kande oss inte riktigt redo for det idag. Far bli morgondagens projekt!
Och eftersom livet inte alltid blir som man tankt sig far vi se vad som hander framover, men viktigast av allt: vi har haft en fantastisk resa hittills och jag ar SA glad att vi gjorde det igen.
Lite av Bexys bilder och langst ner en ganska rolig forklaring om vad tubing ar ;)
Solnedgang pa Langkawi.
Nar vi akte genom oversvamningarna i Bangkok. Det ni ser ar en vag..
Floating Village i Siem Reap, Kambodja.
Angkor Wat, Siem Reap, Kambodja.
I Sihanoukville. Matthew, Jared och jag.
Oversvamning i Ho Chi Minh, Vietnam.
Mui Ne, Vietnam. Sjalvklart kopte vi dom valkanda hattarna.
I Mui Ne. Jag och Steph. Det var ju happy hour..
TUBING: (bilder hamtade fran google)
"Som backpacker i Sydostasien är det en fråga man bör vara beredd på att möta minst en gång om dagen. I andra delar av världen skulle man kunna tänka sig att det är ”Where are you from?” eller möjligtvis “How long have you been traveling for?”. Men i Sydostasien är detta inte lika relevant som det alla vill ha svar på: ”Are you going tubing?”
En sen kväll någonstans i Thailand ställde John från London just denna fråga till sin nyfunne vän Tom från samma stad. Sedan dess har de varit oskiljaktiga. Utåt sett är de så olika man kan bli. John med svartfärgat hår och ansiktet fyllt av piercingar. Tom med blonda lockar och fräknar. Men under ytan finns det en gemensam nämnare som förenar dem båda - jakten på den perfekta festen. Tillsammans har de rest land och rike runt i en dimma orsakad av ett oräkneligt antal buckets. Slutligen fann de sin plats på jorden – Vang Vieng i Laos.
Vang Vieng är en liten stad bland bergen i norra Laos; vackert belägen i en grönskande dal vid kanten av floden Nam Song. Stadens kärna består av inte mer än tre-fyra gator, några hotell, restauranger och caféer. Förutom naturfantaster och bergsklättrare ditlockade av grottor och osannolika klippformationer borde staden inte haft många besökare. Men tack vare ett gäng fantasifyllda backpackers, innerslangen till ett traktordäck och den förbipasserande floden utgör staden i dag en oemotståndlig lockelse även för resenärer som John och Tom. Orsaken stavas tubing - den ökända aktiviteten som förvandlat lilla Vang Vieng till ett av Laos största dragplåster.
För den oinvigde kan det tyckas obegripligt. Vad i hela friden handlar det om? Enkelt förklarat går tubing ut på att du hyr en stor uppblåst gummiring, transporterar dig en bit upp längs med floden, placerar dig själv i ringen och sedan låter dig föras med av strömmen. Det skulle kunna vara bra så. Långsamt flyter du i din ring i den svalkande floden, betraktar de höga blå bergen som omger dalen och njuter av solen som värmer dina axlar. En fågel kvittrar i ett träd som sträcker sina grenar ut över vattnet. Om strömmen för dig åt rätt håll kanske du kan snudda vid trädgrenarna när du passerar.
Men nu är det inte riktigt detta tubing handlar om. Det är inte fågelkvitter du hör när du plaskar runt i vattnet. Istället fylls luften av ”Human” med The Killers och falsksången från tjugo australiensare som skrålar med i refrängen. Och det är inte främst den vackra naturen du betraktar från din gummiring. Istället är ditt största fokus att ta dig in till någon av de många barerna vid stranden. Har du tur lyckas du få tag i något av repen som kastas ut till dig från barernas trädäck. Får du tag i repänden drar barägaren in dig till flodkanten, hjälper dig i land och ser till att du snabbt fylls av billig Lao Beer eller en bucket till extrapris. Kanske blir du erbjuden specialmenyn innehållande olika typer av mushroom shakes. Jag behöver nog inte förtydliga att det inte är kantareller det handlar om i dessa lokala delikatesser.
Efter en stund i den välfyllda baren, med en bucket i varje hand och öronen fyllda av högtalardunk är risken stor att du får för dig att du är Superman. Lämpligt nog är de flesta barerna utrustade med hopptorn, gungor och linbanor i träden. Detta gör det lätt att kasta sig ut över floden med valfri kroppsdel före och visa upp sina nya superkrafter. Många är de överförfriskade tubare som linkat upp på land med en blåslagen stortå eller någonting ännu värre. Skräckhistorien presenterade Tom när han berättade hur en vänlig kvinna från grannbyn sytt ihop hans alldeles för djupa sår på foten med hjälp av vanlig sytråd. Detta samtidigt som han utsträckt på golvet bakom en av barerna låtit John hälla i honom ytterligare en bucket. Nästa dag satt han glatt i tubingringen igen med den bandagerade foten tryggt vilande några centimeter ovanför vattenytan.
I ett fåtal fall har det till och med gått så illa att människor har omkommit i samband med tubing. Det är måhända inte helt oväntat när man blandar vattenaktiviteter med stora mängder sprit, men ibland frågar man sig om det verkligen är värt risken. Säkerhetsanordningarna i hopptornen och linbanorna är kanske inte heller något som skulle ha hållit för en kontroll i Sverige. Under min tid i Vang Vieng blev jag vittne till minst en olycka som hade kunnat sluta riktigt illa.
Lyckligtvis klarar de flesta sig undan med några skrapsår. Och riskerna till trots är det svårt att inte hålla med John och Tom om att Vang Vieng faktiskt erbjuder Sydostasiens bästa fest. Efter en dag vid floden fortsätter partyt hela natten inne i Vang Vieng. Enda svackan i festyran infinner sig någon gång mellan åtta- och tiotiden på kvällen då de flesta besökare återfinns halvliggande på golvet framför någon av restaurangernas storbildsskärmar visandes Vänner eller Simpsons i repris. Sedan drar allt igång igen på någon av barerna på andra sidan floden.
Efter en dag ”in the tube” lämnar jag John och Tom framför ett avsnitt av Family Guy och tar bussen söderut genom Laos. Någon månad senare, vid ett gatukök i södra Kambodja springer jag på de två Londonborna igen. De är fortfarande upprymda av sin tid i Vang Vieng och berättar lyriskt om hur de tappat bort räkningen på hur många dagar de åkte ut till floden. Efter tubingen har de fortsatt sitt sökande efter en fest i samma klass någon annanstans i Sydostasien. Men ingenting har hittills gått upp mot Vang Vieng och de har redan bokat en biljett tillbaka. De har helt enkelt inte fått nog av the tube. Bara en dag till. Allra helst skulle de vilja stanna i Vang Vieng under resten av sin tid i Sydostasien. Och så vitt jag har förstått, tubar de faktiskt än i dag..."
Oroa er inte ;)
mui ne
Heeej!
Efter en skon natts somn lamnade vi antligen Elliot (det var jag, Bexy, Steph och Elliot, en engelsman, i samma rum.) Han var minst sagt konstig.. Han var 31 ar, fragade oss om det var konstigt att han "bara" hanglat med en tjej dom senaste 8veckorna och fragade varfor hon inte tyckt det var roligt att han pa morgonen sagt:
Sista kvallen i Ho Chi Minh blev minst sagt blot.. Men lika glada var vi for det!
Efter en skon natts somn lamnade vi antligen Elliot (det var jag, Bexy, Steph och Elliot, en engelsman, i samma rum.) Han var minst sagt konstig.. Han var 31 ar, fragade oss om det var konstigt att han "bara" hanglat med en tjej dom senaste 8veckorna och fragade varfor hon inte tyckt det var roligt att han pa morgonen sagt:
"Oh, you looked better last night.."
Wtf?
Jag, Bexy och Steph tog bussen till Mui Ne iaf! Och nejda, det var ingen vanlig buss utan en sleeping bus. Sa fick halvligga hela vagen till Mui Ne mitt pa dagen utan nagon ac. Varmt? Hehe, nejda. Bara helt sjukt varmt!
Men det var vart det for sa fort vi fatt tag i ett rum med en dubbelsang och en extrasang (for 4usd/natt) gick vi ner till stranden. Det har stallet ar kant for sin kikesurfing, vilket ar nar man surfar och har en slags "fallskarm" som fixar farten at en. Sa det var fullt med sana overallt. Men underbart med flaktande vind, stralande sol och ett blatt hav! :D
Vi gick ut sen pa kvallen och traffade 5svenska killar. Jag kunde slagit vad om att dom var fran Savsjo/vetlanda hallet men det visade sig att dom var fran Karlskrona. wtf? Lat inte alls som Jennifer gjorde och exakt kopia av Henrik (katjas pojkvan). Valdigt mystiskt! Ja, vi hade riktigt roligt iaf och helt plotsligt star en liten asiat bland oss och ger som aldrig forr pa dansgolvet! Han gjorde"bam bam bam bam" med i laten och skrek:
- Let's get looooost!
- Do not chat, dance!
- Music is the international language!
- DAAAAAAAAANCE!
Hilarious!
Idag har det varit en riktigt seg dag pa stranden. Jag och Steph tog en liten shoppingrunda och gick langs dom sma gatorna i Mui Ne. Valdigt mysigt! Nu har vi haft var sista middag med henne, sjukt trakigt!
Imorgon drar jag och Bexy vidare upp till Hue dar vi stannar nagra dagar innan vi ska ta oss bort till Laos. Av lite olika anledningar har vi inte tid att ta oss upp till Hanoi men som en vis man sa en gang:
- Man ska alltid ha en anledning till att aka tillbaka..
Och det har vi sannerligen. Asien ar fantastiskt!
I Laos moter vi upp Jared, en av killarna fran Nya Zeeland som vi traffade i Kambodja. Han overtalade en kompis att resa lite till, avbokade sin biljett tillbaka till NZ fran Bali och aker tillbaka igen, haha! Sa ska bli valdigt roligt.
Sen ar det Thailand kvar i nagra veckor. Jag vill inte tanka pa det for jag vill inte vakna ur den har drommen. Nu har jag antligen blivit helt frisk och vi njuter av varje sekund.
Har ocksa insett nagot som lugnar mig sa mycket. Bara for att jag borjar plugga nu betyder inte det att resandet ar over.
Puss / j.
goooooooooodmorning vietnam!
Hej hopp hej!
Efter en bussresa som skulle tagit 11 timmar (som tog 16 timmar..) kom vi antligen fram till Ho Chi Minh City i forrgar. Vistelsen borjade bra med att vi blev lurade av taxichaufforen och betalade det sjukaste overpriset nagonsin. Men vi var trotta och ville komma fram. Det fortsatte med att vi har rummet langst upp i hostelet: 6 vaningar upp utan hiss. Sadar kul att ga med ryggsacken dit upp i tryckande varme. Yey! Men ac pa rummet sa vi lever fortfarande!
Forsta dagen spenderade vi pa en marknad och i sangen, sjukt trotta! Eftersom vi varit uppe hela natten innan vi tog bussen (i hopp om att fa sova pa bussen vilket gick sadar) var vi sa jakla slitna.
Igar akte vi till Cu Chi tunnlarna, en del av dom tunnlar vietnam anvande sig av i kriget. Vi var fyra fran vart hostel. Jag, Bexy, Nathan och Steph (tva fran nya zeeland) och pa bussen traffade vi Joe och Tania fran England. Sa vi hangde ihop hela dagen. Bexy kravlade sig igenom nagra tunnlar men eftersom den dar klaustrofobiska kanslan garna gor sig pamind i sana situationer hangde jag med den GALNA guiden Jon Wang uppe pa marken.
Och dar snackar vi HELT galen tourguide. I bussen borjade han snacka och folk tyckte han var ratt skon, valdigt speciell rost! Sen kom han och satte sig bak hos oss. Ger mig och Bexy telefonen och fragar
"Do you know her?"
Det var en film pa en tjej och vi tankte att det var en kandis eller nat men det visade sig vara porr.. Sen fragade han Joe om han ville ha asian porn for det har vara ju bara western! Han fragade oss ocksa om vi var singlar samtidigt som han sa att han hade fru och 2 barn.
Paminde oss lite om nar var chef i Hunter Valley borjade fraga om droger helt plotsligt, haha. Helt random! Man far ta det med en klackspark.
Det var bra iaf for val ute vid tunnlarna horde vi nar det var Jon Wang som skrek pa oss. Han gick forbi "No smoking" skyltarna med en cigarett i handen och javlades med allt och alla! Vad ska man forvanta sig nar man betalar 50kr for en heldag? Haha! Rolig upplevelse iaf..
Efter tunnlarna drog vi 6 vidare till the war museum. Och fyfan vad hemskt det var att ga runt och titta pa alla bilder och sadar. Det var iofs endast fran Vietnams hall och MYCKET skitsnack om USA, men det var oerthort jobbigt att se och forsoka forsta vad som egentligen hande. Nathan ar sjukt allmanbildad och bade hans pappa och bror ar historialarare sa han berattade en HEL del jag inte visste forut.
Dagen avslutades med forst middag med Nathan, sen drinkar med Steph och sen ol med bada (ja, jag har for forsta gangen i mitt liv druckit en hel ol, fantastiskt!). Traffade pa engelsmannen igen innan det var dags for annu ett hejda. Steph ska aka med oss till kusten imorgon men dom andra tre har borjat dra sig mot Kambodja.
Idag tog vi en sovmorgon och drog sen ut for att vandra i stan. Marknad, supermarket och Independence Palace.
Pa marknaden skulle vi kopa sma fickor typ att ha istallet for planboken som tar sa stor plats. Vi prutade lite men nar kvinnan inte gick med pa det gick vi darifran. Da hor jag efter nagra steg:
"Johanna.. hon slapper mig inte."
Hahahaha! Da hade kvinnan tagit tag i Bexys arm (alla som kanner Bexy vet ju att hennes armar ar lite kansliga, vilket gjorde det annu roligare!) och hon slappte henne inte. Men vi prutade ner det fran 200.000VND till 50.000, vi ar nojda!
Sen tog vi en powernap och under tiden borjade det sporegna. Nar vi kommer ut pa the main street ar den helt oversvammad och man far ga med vatten upp till vaderna for att ta sig fram. Sa haftigt! Ackligt dock att det var lite alar och sant i vattnet, MMMM.
Nu ska vi ga och ata en typisk ratt fran Vietnam. Poh heter det och ar nudlar och kott i nagon slags soppa. yey!
Puss / j.
Efter en bussresa som skulle tagit 11 timmar (som tog 16 timmar..) kom vi antligen fram till Ho Chi Minh City i forrgar. Vistelsen borjade bra med att vi blev lurade av taxichaufforen och betalade det sjukaste overpriset nagonsin. Men vi var trotta och ville komma fram. Det fortsatte med att vi har rummet langst upp i hostelet: 6 vaningar upp utan hiss. Sadar kul att ga med ryggsacken dit upp i tryckande varme. Yey! Men ac pa rummet sa vi lever fortfarande!
Forsta dagen spenderade vi pa en marknad och i sangen, sjukt trotta! Eftersom vi varit uppe hela natten innan vi tog bussen (i hopp om att fa sova pa bussen vilket gick sadar) var vi sa jakla slitna.
Igar akte vi till Cu Chi tunnlarna, en del av dom tunnlar vietnam anvande sig av i kriget. Vi var fyra fran vart hostel. Jag, Bexy, Nathan och Steph (tva fran nya zeeland) och pa bussen traffade vi Joe och Tania fran England. Sa vi hangde ihop hela dagen. Bexy kravlade sig igenom nagra tunnlar men eftersom den dar klaustrofobiska kanslan garna gor sig pamind i sana situationer hangde jag med den GALNA guiden Jon Wang uppe pa marken.
Och dar snackar vi HELT galen tourguide. I bussen borjade han snacka och folk tyckte han var ratt skon, valdigt speciell rost! Sen kom han och satte sig bak hos oss. Ger mig och Bexy telefonen och fragar
"Do you know her?"
Det var en film pa en tjej och vi tankte att det var en kandis eller nat men det visade sig vara porr.. Sen fragade han Joe om han ville ha asian porn for det har vara ju bara western! Han fragade oss ocksa om vi var singlar samtidigt som han sa att han hade fru och 2 barn.
Paminde oss lite om nar var chef i Hunter Valley borjade fraga om droger helt plotsligt, haha. Helt random! Man far ta det med en klackspark.
Det var bra iaf for val ute vid tunnlarna horde vi nar det var Jon Wang som skrek pa oss. Han gick forbi "No smoking" skyltarna med en cigarett i handen och javlades med allt och alla! Vad ska man forvanta sig nar man betalar 50kr for en heldag? Haha! Rolig upplevelse iaf..
Efter tunnlarna drog vi 6 vidare till the war museum. Och fyfan vad hemskt det var att ga runt och titta pa alla bilder och sadar. Det var iofs endast fran Vietnams hall och MYCKET skitsnack om USA, men det var oerthort jobbigt att se och forsoka forsta vad som egentligen hande. Nathan ar sjukt allmanbildad och bade hans pappa och bror ar historialarare sa han berattade en HEL del jag inte visste forut.
Dagen avslutades med forst middag med Nathan, sen drinkar med Steph och sen ol med bada (ja, jag har for forsta gangen i mitt liv druckit en hel ol, fantastiskt!). Traffade pa engelsmannen igen innan det var dags for annu ett hejda. Steph ska aka med oss till kusten imorgon men dom andra tre har borjat dra sig mot Kambodja.
Idag tog vi en sovmorgon och drog sen ut for att vandra i stan. Marknad, supermarket och Independence Palace.
Pa marknaden skulle vi kopa sma fickor typ att ha istallet for planboken som tar sa stor plats. Vi prutade lite men nar kvinnan inte gick med pa det gick vi darifran. Da hor jag efter nagra steg:
"Johanna.. hon slapper mig inte."
Hahahaha! Da hade kvinnan tagit tag i Bexys arm (alla som kanner Bexy vet ju att hennes armar ar lite kansliga, vilket gjorde det annu roligare!) och hon slappte henne inte. Men vi prutade ner det fran 200.000VND till 50.000, vi ar nojda!
Sen tog vi en powernap och under tiden borjade det sporegna. Nar vi kommer ut pa the main street ar den helt oversvammad och man far ga med vatten upp till vaderna for att ta sig fram. Sa haftigt! Ackligt dock att det var lite alar och sant i vattnet, MMMM.
Nu ska vi ga och ata en typisk ratt fran Vietnam. Poh heter det och ar nudlar och kott i nagon slags soppa. yey!
Puss / j.
goodbye cambodia
Har haft helt fantastiska dagar har vid kusten men ikvall ar det dags att dra sig vidare mot Vietnam! Staden vi aker till ar Ho Chi Minh City (tidigare Saigon) dar vi tankt besoka dom valkanda tunnlarna som anvandes vid Vietnamkriget.
Igar chillade vi mest, tankte att vi skulle ha en ganska lugn sista kvall men nya zeelandarna kom forbi nar vi satt och chillade pa stranden sa det var bara att folja med 20meter bort till JJ's dar dom sjalvklart hade free shots och lite drinkar. Vi tog det anda lugnt men det ar det jag alskar med backpackerlivet - allt ar valdigt impulsivt och bara sa.. enkelt. Man kan ga ut i traningsshorts, linne och flip flops. Man behover helt enkelt inte bry sig sa mycket! :D
En annan rolig grej om den lilla buisnessman som gar runt har. Han ar val typ 7 ar kanske och gar varje dag forbi med antingen frukt, armband eller manikyr/pedikyr att salja. Igar satt jag och Bexy i tva fatoljer pa stranden medan nya zeelandarna satt en bit bort. Vi sag att dom borjade snacka med lillkillen men tankte inte sa mycket mer pa det. Efter ett tag kommer lillkillen springandes med ett armband dar det star "Rebecca" (och ett fint hjarta) och allt ar i blatt och gult. (Paminde lite om den dar valentine kakan hon fick forra gangen i Australien dar det stod Bec och ett hjarta pa. Bexy vet hur man charmar kiwis och aussies helt enkelt!)
Jag borjar sjalvklart skratta och lillkillen pastar att det inte ar betalat for sa Bexy far ga och hamta tre dollar och lamna till honom. Lite forbannad var hon sa det enda hon skrek till nya zeelandarna var "it's the wrong spelling!" inget tack eller sa for att hon trodde att hon fatt betala for det.
Visade sig sjalvklart att lillkillen tog betalt tva ganger och eftersom Matthew (killen som bad honom gora armbandet) betalat extra for att han skulle gora det fort blev det annu roligare. Matthew var uttrakad och tyckte det skulle vara en bra "ice breaker", hahaha. Herregud, ni skulle sett Bexys missnojda min nar hon inser att hon maste betala for nagot nagon gjort for henne. hahahaha.
Men idag sa vi hejda till vara nya zeelandska vanner Matthew och Jared, dom skulle till Bali och vi vidare till Vietnam. Det ar det som ar sa trakigt med att traffa nagra manniskor under nagra dagar, hanga med dom och sen bara saga hejda och anta att man aldrig ser varandra igen.
Men som sagt, nya platser att se och nya manniskor att traffa!
Kommer bli svart att halla sig vaken tills nattbussen gar ikvall (korde resans andra all nighter inatt for att kunna sova pa bussen..) men med lite god mat ska val det ga det med! (pa tal om maten, ar det nagot med asiatisk mat som gor naglarna vaxa som fan? helt sjukt vad dom vaxer har iaf!)
Hoppas allt ar bra hemma,
Puss / j.
Igar chillade vi mest, tankte att vi skulle ha en ganska lugn sista kvall men nya zeelandarna kom forbi nar vi satt och chillade pa stranden sa det var bara att folja med 20meter bort till JJ's dar dom sjalvklart hade free shots och lite drinkar. Vi tog det anda lugnt men det ar det jag alskar med backpackerlivet - allt ar valdigt impulsivt och bara sa.. enkelt. Man kan ga ut i traningsshorts, linne och flip flops. Man behover helt enkelt inte bry sig sa mycket! :D
En annan rolig grej om den lilla buisnessman som gar runt har. Han ar val typ 7 ar kanske och gar varje dag forbi med antingen frukt, armband eller manikyr/pedikyr att salja. Igar satt jag och Bexy i tva fatoljer pa stranden medan nya zeelandarna satt en bit bort. Vi sag att dom borjade snacka med lillkillen men tankte inte sa mycket mer pa det. Efter ett tag kommer lillkillen springandes med ett armband dar det star "Rebecca" (och ett fint hjarta) och allt ar i blatt och gult. (Paminde lite om den dar valentine kakan hon fick forra gangen i Australien dar det stod Bec och ett hjarta pa. Bexy vet hur man charmar kiwis och aussies helt enkelt!)
Jag borjar sjalvklart skratta och lillkillen pastar att det inte ar betalat for sa Bexy far ga och hamta tre dollar och lamna till honom. Lite forbannad var hon sa det enda hon skrek till nya zeelandarna var "it's the wrong spelling!" inget tack eller sa for att hon trodde att hon fatt betala for det.
Visade sig sjalvklart att lillkillen tog betalt tva ganger och eftersom Matthew (killen som bad honom gora armbandet) betalat extra for att han skulle gora det fort blev det annu roligare. Matthew var uttrakad och tyckte det skulle vara en bra "ice breaker", hahaha. Herregud, ni skulle sett Bexys missnojda min nar hon inser att hon maste betala for nagot nagon gjort for henne. hahahaha.
Men idag sa vi hejda till vara nya zeelandska vanner Matthew och Jared, dom skulle till Bali och vi vidare till Vietnam. Det ar det som ar sa trakigt med att traffa nagra manniskor under nagra dagar, hanga med dom och sen bara saga hejda och anta att man aldrig ser varandra igen.
Men som sagt, nya platser att se och nya manniskor att traffa!
Kommer bli svart att halla sig vaken tills nattbussen gar ikvall (korde resans andra all nighter inatt for att kunna sova pa bussen..) men med lite god mat ska val det ga det med! (pa tal om maten, ar det nagot med asiatisk mat som gor naglarna vaxa som fan? helt sjukt vad dom vaxer har iaf!)
Hoppas allt ar bra hemma,
Puss / j.
paradise all over again
Hej hej!
Siem Reap var haftigt, ah sa haftigt! Under en dag hade vi en privat tuk tuk chauffor som korde runt oss till en flytande by dar vi tog en bat genom, sa himla haftigt! Men ganska jobbigt att se all fattigdom ocksa och guiden berattade att en av byggnaderna ar till for foraldralosa barn. Foraldrarna aker ut for att fiska och kommer ofta inte tillbaka. Sa hemskt!
Sen akte vi till nagra tempel. Angkor Wat var minst sagt imponerande! Sa ja, Siem Reap var lyckat.
Tog en 13timmars buss (ja, 13 timmar..) ner hit dar vi ar nu: Sihounakville. Har bor vi pa ett mysigt guesthouse som ar agt av en engelsman, spenderar dagarna pa stranden och kvallarna pa ett stalle som heter JJ's, dar vi hangt med varldens skonaste bartenders och nagra nya zeelandare. Och igar fick bartendern fran Australien en STRALANDE ide. Sweden vs Norway in the bar. Ni kan rakna ut sjalva hur det slutade och min dag borjade for ungefar en timme sen (klockan ar 17 har nu..)
Stannar har tills pa tisdag da vi tar nattbussen till Ho Chi Minh City i Vietnam for att kolla in lite tunnlar och sadar. Sen jobbar vi oss upp langs Vietnams kust, tar oss till Laos for nagra dagar och avslutar med nagra veckor i Thailand - AWESOME.
Annars ar val allt bra, min hosta har lugnat ner sig och Bexy mar fint - som vanligt ;)
PUSS!
Siem Reap var haftigt, ah sa haftigt! Under en dag hade vi en privat tuk tuk chauffor som korde runt oss till en flytande by dar vi tog en bat genom, sa himla haftigt! Men ganska jobbigt att se all fattigdom ocksa och guiden berattade att en av byggnaderna ar till for foraldralosa barn. Foraldrarna aker ut for att fiska och kommer ofta inte tillbaka. Sa hemskt!
Sen akte vi till nagra tempel. Angkor Wat var minst sagt imponerande! Sa ja, Siem Reap var lyckat.
Tog en 13timmars buss (ja, 13 timmar..) ner hit dar vi ar nu: Sihounakville. Har bor vi pa ett mysigt guesthouse som ar agt av en engelsman, spenderar dagarna pa stranden och kvallarna pa ett stalle som heter JJ's, dar vi hangt med varldens skonaste bartenders och nagra nya zeelandare. Och igar fick bartendern fran Australien en STRALANDE ide. Sweden vs Norway in the bar. Ni kan rakna ut sjalva hur det slutade och min dag borjade for ungefar en timme sen (klockan ar 17 har nu..)
Stannar har tills pa tisdag da vi tar nattbussen till Ho Chi Minh City i Vietnam for att kolla in lite tunnlar och sadar. Sen jobbar vi oss upp langs Vietnams kust, tar oss till Laos for nagra dagar och avslutar med nagra veckor i Thailand - AWESOME.
Annars ar val allt bra, min hosta har lugnat ner sig och Bexy mar fint - som vanligt ;)
PUSS!
siem reap
Ja herrejavlar vilket dygn! (forlat mamma, jag ska inte svara)
Kanns som evigheter sen vi satt i Phuket och vantade pa bussen. Men ja, efter en enorm glass och roliga brod satt vi pa bussen som skulle ta oss till Bangkok pa 12 timmar.. Vi sov mest, jag hallucinerade nog lite. Sag manniskor i gangen sta upp och dansa och nasta sekund sov dom. Sag Becka kasta ut sin mobil fran fonstret. Fast det gjorde hon ju sjalvklart inte. Sov fast var anda vaken. Valdigt creepy.
Nyvakna och lite vilsna stod vi klockan 6 imorse pa en gata nagonstans i Bangkok. Bussterminalen lag under vatten sa dit kunde vi inte ta oss. Bexy gar och fragar en man, vi kan kalla honom Nisse, efter en buss till Siem Reap. Efter ett tag inser Nisse vart vi ska och skakar pa huvudet. Han ville tillbaka till Phuket da han flytt fran sitt hem i Bangkok men visste inte vart han skulle. Men han sa till Bexy
- you're my friend, I will help you!
Sa Nisse fixade fram en taxi efter ett tag (kan ju saga att det inte var det lattaste da ALLA bussar stannade pa den har gatan och ALLA ville vidare!) Nisse tyckte vi skulle ta oss till flygplatsen och ta ett flyg istallet. Sa vi tog en taxi (Nisse forklarade for chaffisen vart vi skulle), sa hejda till Nisse och akte mot nya aventyr!
Bexy var lite irriterad da hon varit nervig for att aka till Bangkok fran forsta borjan. Jag intog pappas mood och sa att det loser sig.. Bexy korde en mild version av mammas mood. Var pa vag att kopa en flygbiljett for 1500kr men nar vi gick ner en vaning (efter att Bexy fragat infon) sa hittade vi en buss som skulle ta oss till gransen for 45kronor. Svart val!
Bussen tog 4,5timmar och vid gransen blev vi omslungade och hamnade till slut med en trevlig prick vi kan kalla Tommy. Tommy foljde med oss hela vagen genom passkontroll och annat. Tror han lurade av oss lite pengar men Tommy sag trevlig ut sa det fortjanade han!
Delade en taxi pa tva timmar med tva tjejer fran Schweiz (125kr/var, yey!) och nu ar vi alltsa i Siem Reap. Hanger har nagra dagar, sen drar vi antingen ner till kusten eller vidare mot Vietnam. Alla dessa val..
Puss&godnatt! / j.
Kanns som evigheter sen vi satt i Phuket och vantade pa bussen. Men ja, efter en enorm glass och roliga brod satt vi pa bussen som skulle ta oss till Bangkok pa 12 timmar.. Vi sov mest, jag hallucinerade nog lite. Sag manniskor i gangen sta upp och dansa och nasta sekund sov dom. Sag Becka kasta ut sin mobil fran fonstret. Fast det gjorde hon ju sjalvklart inte. Sov fast var anda vaken. Valdigt creepy.
Nyvakna och lite vilsna stod vi klockan 6 imorse pa en gata nagonstans i Bangkok. Bussterminalen lag under vatten sa dit kunde vi inte ta oss. Bexy gar och fragar en man, vi kan kalla honom Nisse, efter en buss till Siem Reap. Efter ett tag inser Nisse vart vi ska och skakar pa huvudet. Han ville tillbaka till Phuket da han flytt fran sitt hem i Bangkok men visste inte vart han skulle. Men han sa till Bexy
- you're my friend, I will help you!
Sa Nisse fixade fram en taxi efter ett tag (kan ju saga att det inte var det lattaste da ALLA bussar stannade pa den har gatan och ALLA ville vidare!) Nisse tyckte vi skulle ta oss till flygplatsen och ta ett flyg istallet. Sa vi tog en taxi (Nisse forklarade for chaffisen vart vi skulle), sa hejda till Nisse och akte mot nya aventyr!
Bexy var lite irriterad da hon varit nervig for att aka till Bangkok fran forsta borjan. Jag intog pappas mood och sa att det loser sig.. Bexy korde en mild version av mammas mood. Var pa vag att kopa en flygbiljett for 1500kr men nar vi gick ner en vaning (efter att Bexy fragat infon) sa hittade vi en buss som skulle ta oss till gransen for 45kronor. Svart val!
Bussen tog 4,5timmar och vid gransen blev vi omslungade och hamnade till slut med en trevlig prick vi kan kalla Tommy. Tommy foljde med oss hela vagen genom passkontroll och annat. Tror han lurade av oss lite pengar men Tommy sag trevlig ut sa det fortjanade han!
Delade en taxi pa tva timmar med tva tjejer fran Schweiz (125kr/var, yey!) och nu ar vi alltsa i Siem Reap. Hanger har nagra dagar, sen drar vi antingen ner till kusten eller vidare mot Vietnam. Alla dessa val..
Puss&godnatt! / j.
