JOHANNA

Lycka lycka lycka. Det ar det enda jag kan kanna nu. och inte pa grund av att jag ar pa den har sidan jorden. eller att jag far uppleva allt det jag onskat mig sen maj 2010 igen. inte ens for att jag nyss atit en mace d glass.

nej, jag har blivit antagen till socionomutbildningen i malmo. jag har fatt en lagenhet i malmo. och i januari flyttar jag.

kanske gor jag nagot dumt nar det enda jag vill ar att se resten av varlden.
och kanske passar inte socionomutbildningen mig alls.
men jag slipper den dar kanslan av att sta och stampa pa samma stalle hela tiden.

& ja, jag ar mycket val medveten om att jag dom senaste 3 manaderna gjort allt annat an statt och stampat. jag har sett, kant, upplevt, smakat och alskat allt jag fatt vara med om dom har manaderna.

men att komma tillbaka annu en gang. annu en gang fa hora
valkommen till nassjo
och veta hur min mage kommer vanda sig nar jag gar av taget.
det ger mig en kansla jag aldrig vill ha igen.

den har gangen ar det med lycka jag kommer ga av det dar taget. jag kommer krama om varldens i sarklass basta foraldrar och jag kommer alska varje sekund jag spenderar med dom och resten darhemma i nassjo. for jag vet, snart aker jag darifran igen.

ja, min lycka ar svar att beskriva just nu.
men innan allt det dar hander ar det mycket som ar kvar av min resa. som jag paborjar ensam pa sondag.
imorgon ska vi rida pa elefanter. och leka krabban sebastian i havet.

jag alskar mitt liv.
tack.





2007-06-14 13:07:50

när du inser att du står på en punkt,
där ingenting mer förändras.
när det kommer till dig,
att allt är över.
allt är borta.

när det går upp för dig,
att varsågod, här är ditt liv.
gör vad du vill med det,
men för guds skull, glöm inte det viktiga.

när det går upp för dig,
att du inte vet vad som är viktigt längre.
att skratt inte är lika mycket värda längre,
eller att ögonblicken blir färre.
när tiden står stilla,
och den enda som kan få den att rulla igen är du.
(men du vet bara inte hur.)




2007-07-07 03:42:56

Se mig, för jag är här
ta mig härifrån,
från skriken i huvudet
Och från drömmarna som aldrig blir verklighet

Viska till mig att min hjärna måste fortsätta fungera,
för annars kollapsar allt

Ta mig ifrån ensamheten och saknaden,
till något bättre
Något som finns så långt borta att man inte ens ser det vid horisonten

Ta mig dit tankar inte bara är tankar,
utan handling
Ta mig någon annanstans,
för här kan jag inte andas längre