- ey, hur långt äre kvar egentligen?
Hej hopp!
Yes, igår var det alltså dags för Lidingöloppet. Vi kom dit i fredags kväll och hann med en middag med sistra mi (kan någon ens ana hur mkt jag vill flytta dit nu? hur mkt jag vill härifrån och upp till sthlm för att bli lärare. herregud, min längtan efter den staden är nog sjuklig.)
Men igår åkte vi iaf till Lidingö och starten gick 13.00. Klart som fan att jag var nervös. 3 mil är långt att springa och jag visste att jag var tvungen att klara det. Annars är ju vansbro och vättern långt åt helvete. Men ja, när vi startade gick allt för fort. Och jag blev trött, tro det eller ej ;P
Jag vägrade vara feg den här gången och körde på medans jag hade krafterna. Efter första milen kändes det som att jag gick emellanåt. Jag visste inte hur fort jag sprang för jag orkade inte ens kolla på klockan. Tårarna av utmattning kom vid 2,5mil efter en helvetesbacke och jag ville inte mer. Men samtidigt finns det där jävla trycket från familjen och jag ville verkligen slå Gustavs tid.
Så sprang gjorde jag och ignorerade den där sjuka smärtan som kom i benen och ignorerade getingsticket jag fick på ryggen som sved så in i helvete av allt salt som kom in i det. Sprang på 2h och 47min och jag är nöjd. Men det suger att veta att om jag varit så tränad som jag var inför GBG-varvet hade jag klarat det på 15min snabbare. Well, another year?
idag kan jag inte gå - bokstavligt talat. Det gör så förbannat ont. Min kropp är sönder :(
Nu börjar träningen inför vasaloppet för om jag ska klara det får jag verkligen se till att vara stört vältränad. Sitter och lyssnar på Johan Palm och filosoferar lite.
Saker att göra (inom kort ffs!!!):
- Skaffa fram ett träningsschema, dags att bli stark åkesson!
- Ställa mig i kö på lägenheter i sthlm.
- Plugga lite mer
- Bli miljövän, johanna, man måste börja nånstans
- Sluta drömma konstiga saker
- Börja skriv noveller igen, du mår bra av de
Puss/Johanna
Yes, igår var det alltså dags för Lidingöloppet. Vi kom dit i fredags kväll och hann med en middag med sistra mi (kan någon ens ana hur mkt jag vill flytta dit nu? hur mkt jag vill härifrån och upp till sthlm för att bli lärare. herregud, min längtan efter den staden är nog sjuklig.)
Men igår åkte vi iaf till Lidingö och starten gick 13.00. Klart som fan att jag var nervös. 3 mil är långt att springa och jag visste att jag var tvungen att klara det. Annars är ju vansbro och vättern långt åt helvete. Men ja, när vi startade gick allt för fort. Och jag blev trött, tro det eller ej ;P
Jag vägrade vara feg den här gången och körde på medans jag hade krafterna. Efter första milen kändes det som att jag gick emellanåt. Jag visste inte hur fort jag sprang för jag orkade inte ens kolla på klockan. Tårarna av utmattning kom vid 2,5mil efter en helvetesbacke och jag ville inte mer. Men samtidigt finns det där jävla trycket från familjen och jag ville verkligen slå Gustavs tid.
Så sprang gjorde jag och ignorerade den där sjuka smärtan som kom i benen och ignorerade getingsticket jag fick på ryggen som sved så in i helvete av allt salt som kom in i det. Sprang på 2h och 47min och jag är nöjd. Men det suger att veta att om jag varit så tränad som jag var inför GBG-varvet hade jag klarat det på 15min snabbare. Well, another year?
idag kan jag inte gå - bokstavligt talat. Det gör så förbannat ont. Min kropp är sönder :(
Nu börjar träningen inför vasaloppet för om jag ska klara det får jag verkligen se till att vara stört vältränad. Sitter och lyssnar på Johan Palm och filosoferar lite.
Saker att göra (inom kort ffs!!!):
- Skaffa fram ett träningsschema, dags att bli stark åkesson!
- Ställa mig i kö på lägenheter i sthlm.
- Plugga lite mer
- Bli miljövän, johanna, man måste börja nånstans
- Sluta drömma konstiga saker
- Börja skriv noveller igen, du mår bra av de
Puss/Johanna
Kommentarer
Trackback
