JOHANNA

Heej!
Jaha, så var man tillbaka efter en vecka i Alanya. & vad fan ska man säga liksom? Jag skulle kunna göra om resan tusen ggr till. Det var en av dom bästa veckorna i mitt liv och jag kommer aldrig glömma den. Jag har träningsvärk i magen av alla otroliga skratt. Jag har alkoholabstinens och en jävligt slö kropp - oja, precis som det ska vara!

Kommer aldrig glömma den resan, helt klart. Jag saknar känslan av att vara helt fri och känna sig oberoende. Jag träffade människor som jag alltid kommer minnas och jag kom närmare dom där tre tjejerna som betyder så förbannat mycket <3. TACK, det är allt jag kan säga :)

Så, tillbaka till verkligheten. Jag börjar förstå att det här är mitt sista år. Mitt sista år. Hur sjukt är inte det??! Är det jag som står med en vit hatt i handen om 10 månader och skriker:
- VEM VILL GÅ I ETTAN NU?
Gick inte jag i ettan nyss?

Äeh, det är väl bara att acceptera och njuta av varje sekund med dom underbara människorna jag faktiskt ska gå det där året med. Spb0609 <3

Puss/Johanna

varför blir det alltid såhär? är det jag som inte klarar av att vara någon nära eller är det du som är orättvis?
gräv ner mig och väck mig när det är dags för oboy.