JOHANNA

BACK ON TRACK! :)

Jaha.. så var man här igen och O-ringen Sälen 2008 blev avklarat. Något man sett fram emot i 2 år tog slut så fort? :/. Men den veckan gav allt man förväntade sig - och ännu mer.

D18, jag hade sprungit en tävling i den klassen och 5 min innan jag skulle gå till start första tävlingsdagen fick jag reda på att D18-banorna faktiskt är svarta. Svart är den svåraste graden av banor och jag fick sån panik. Jag var inställd på att bryta redan första dan, men samtidigt som jag förbannade den där jävla sporten insåg jag att det handlar mer om koncentration än att springa. Man måste veta var man är, hela tiden, och absolut inte börja tänka på något annat. För då är det kört. Så jag fortsatte med den taktiken och lärde mig tycka om orientering, en sport som jag hatat de flesta åren av mitt liv. Visst har jag älskat när det gått bra och känt mig taggad när jag spikat en kontroll. Men nu, nu var det något helt annat :). Det var en underbar känsla iaf och jag klarade D18 :)

Och visst fan bjöd veckan på mycket mer än orientering. Och jag ställde mig frågan gång på gång under veckan i Sälen. Vad skulle jag göra utan Lovisa? Jag vet faktiskt inte. Hon betyder världen för mig och jag skulle göra vadsomhelst för henne. Hon fick mig att skratta halv ett på natten trots att jag varit vaken sen klockan fem på morgonen och bara ville sova, hon fick mig att vilja gå upp varje morgon, hon fick mig att förstå allt det där jag undrat över, hon fick mig att älska livet på det där sättet bara hon kan.

Sista kvällen blev väl den bästa - som så många ggr förr :). Vi hamnade på en förfest med elitfolk, fortsatte med norrmän på Högfjällshotellet och dansade som aldrig förr. Jag hamnade i en buggkurs och fick lära mig rolette och hade så otroligt roligt. Kvällen avslutades med en vandring hem med några blekingar. Åh, underbar kväll med helt otroliga människor! :')

Tack Lovisa Elovsson, för att du gör varje dag mycket bättre än vad den varit. Tack för världens bästa vecka och tack för att jag alltid vet var jag har dig. Tack för dina ständigt pushande ord och tack för att du är min vän. <3 Jag älskar dig, av hela mitt hjärta.

Efter en helg hos Gustav kom jag äntligen hem till Joakim <3 Och det är vad veckan bestått av. Jobb & mys med världens bästa <3. I fredags firade vi Maggi som fyllde 18 GRATTIS BABE! <3

Aja, nu är det 5 dar kvar tills det är dags för 18 års fest och 1 vecka och 5 dar kvar tills det är dags för Alanya med tjejerna <3. Livet leker, right?

Puss/Johanna

& helt plötsligt inser man. Du är borta. Alla minnen slår emot som en knytnäve i magen. Förlåt för att jag inte gråtit mer, men någonstans försvann tårarna. Jag tror jag tömde mina förråd idag igen, farfar. Men jag tror inte smärtan försvann eller den bitande saknaden. Jag tror inte minnena försvann, som just idag bara smärtar mer än dom glädjer. Jag vill ha dig här, jag vill att du ska uppleva allt jag upplever, farfar. Jag vill höra ditt skratt igen, jag vill höra dina dåliga skämt igen och jag vill att du ska säga "va? sa du nåt?" eller "där jag lurade jag röven på en skit". Det var du, farfar, och jag älskar dig. Ibland kommer tårarna utan att jag kan eller vill hindra dom.